Jag har nu sett den kontroversiella hälso-dokumentären ”Food Matters” som tar upp ämnet nutrition kontra konventionell medicin. Den innehåller mycket intressant och tänkvärd fakta om nutritionens betydelse för hälsan och sjukdomars uppkomst, något jag dock redan är mycket medveten om men som jag vet att alla inte är lika medvetna om. En annan mycket intressant aspekt av dokumentären är belysningen av hur framgångsrik nutritionsforskning hålls undanskymd till förmån för medicinsk forskning, och hur många egentligen ogrundade myter det finns kring vitamin- och mineraltillskott i jämförelse med konstaterade kända biverkning av mediciner.
I den konventionella medicinska läkarutbildningen får man en gedigen kunskap om kroppen med fokus på det sjuka - hur man ska tolka och behandla symtom genom medicinsk behandling. Denna behandling är ofta enkelriktat och sker inte sällan i form av att läkare skriver ut syntetiska kemikalier pressade till små vita piller. Detta gäller i behandling för alltifrån milda depressioner till värk som mer allvarliga åkommor. En – enligt mig – intressant aspekt av den konventionella sjukvården är hur stor fokus det är på just mediciner och att ”behandla” symtom genom att snarare dämpa olika besvär och krämpor än att ur holistisk syn se till hela människan och behandla ohälsa ur ett helhetsperspektiv. Jag upplever en stor brist i att läkare inte har större kunskap i nutrition än vad de har då nutrition trots allt är källan till liv. Det är grundläggande biologisk fakta att organismer hålls aktiva genom någon form av ämnesomsättning – det är liv!
Kunskapen om att cellerna är livets- och kroppens byggstenar är självklar, men att då inte ta hänsyn till nutrition – vad vi äter och därmed cellernas ämnesomsättning – är för mig ytterst besynnerligt. Med den kunskap i nutrition jag har är det för mig en självklarhet att kosten har en mycket stor betydelse för vår hälsa. Jag förstår att om jag äter ohälsosamt och näringsfattigt så är det på bekostnad på cellernas aktivitet. Ju mer näringsfattigt och ohälsosamt jag lever desto mer hämmar och stör jag cellerna i min kropps ämnesomsättning – något som påverkar hela kroppen negativt. Det är allmänt vedertaget att sjukdomar grundar sig i obalanser i kroppen och cellernas aktivitet som på något sätt blivit störd. Denna obalans eller störning kan grunda sig i att t ex cellernas syresättning begränsas till att cellerna inte hinner ta hand om alla avfallämnen eller att en mutation i celldelningen skapas. Jag är inte utbildad nutrionist, men med den grundläggande kunskap jag har förstår även jag sambandet. Problemet kan alltså inte vara att läkare är dumma utan det handlar givetvis om att ingen tjänar lika stora pengar på att människor är friska i jämförelse med om de är sjuka. Läkemedelsindustrin omfattar multum och de sponsrar mycket utbildning, forskning, m.m., som sedan blir underlag till läkares utbildning och yrkesmässiga kunskap.
När nutritionsinriktad forskning inte uppmuntras eller stöds ekonomiskt är det också svårt att bedriva sådan forskning. Dokumentären tar upp flera intressanta och framgångsrika nutritionsinriktade forskningsprojekt som viftas bort som flum och gömts undan från offentligheten. Varför kan man ju fråga sig. Är inte en nyanserad och dessutom högst grundläggande forskning av näringsämnen som människan är beroende av för att fungera fullgott att föredra, än att experimentera med syntetiska och kemiska substanser i form av medicin?
Med en rent medicinsk och sjukdomsinriktad behandling är det kanske inte så konstigt att det finns så många människor som behandlas livet ut med mediciner för sjukdomar orsakade av bristfällig livsstil och kost. Många av dessa sjukdomstillstånd skulle egentligen kunna behandlas genom kost- och livsstilsomläggning genom upplysning och stöttning av nutritions- och friskvårdsutbildade. Jag förstår att det inte är lätt för alla människor att lägga om sina kostvanor och sin livsstil, men med kunskapen om att man kanske kan bli frisk och medicinfri tror jag att många fler skulle ta chansen bara de fick den stöttning och expertishjälp de behöver. Det är synd att sjukvården ska vara så sjukdomsinriktad, egentligen skulle det ju hetat ”friskvård” där man också bedriver en holistisk friskvårdsinriktad verksamhet.
Jag vill klargöra att jag inte har en tro om att det är helt riskfritt att behandla med vitaminer, mineraler, örter, m.m., utan jag tror på att våra celler har ett gränsvärde för hur mycket substanser de kan hantera vare sig de är livsnödvändiga naturliga substanser i form av olika näringsämnen eller konstgjorda läkemedel. Men lider man av kroppsliga obalanser till följd av vitamin- och mineralbrist –vilket idag är mer regel än undantag – tror jag absolut på att dessa kan vara nödvändiga att tillföra kroppen i större mängd för att återskapa balans. Detta känns för mig ur ett biologiskt perspektiv mer rimlig än att människan leker gud genom att hitta på egna syntetiska substanser som inte på något sätt återfinns i människans biologi. Det känns lite grann som effekterna av att tillföra kroppen processad mat, tanken om att skapa någon form av tillfredställelse finns där och det kanske också är resultatet och känslan för stunden, men den långsiktliga effekten är förödande eftersom kroppen inte får den ”äkta” varan. Det finns givetvis många beundransvärda och viktiga framsteg inom medicin, inte minst inom den kirurgiska, men den rent medicinska i form av ”quick fixes” som tabletter och övriga symptomdämpande mediciner känns fortfarande väldigt experimentellt och risktagande mot att jobba med människan ur ett holistiskt perspektiv och grundläggande biologiska behov – som livsbringande nutrition. Detta är min syn på ämnet och jag tycker absolut att denna dokumentär är sevärd för att få en nyanserad bild av konventionell medicin.